TEMA: MINA FÖRÄLDRAR

Mamma: Jag har världens bästa mamma. En snällare, mer förstående människa får man leta efter. Hon har alltid, och fortsätter även idag, att se till sina barns behov långt före sina egna - en fantastisk egenskap, anser jag. Hon är väldigt lugn och glad och hetsar väldigt sällan upp sig, något som jag kan känna igen mig i till stora delar.
Jag har växt upp mestadels hos min mamma och har bra minnen från min barndom. Hon lät mig alltid gå ut på äventyr och var ingen orolig och jobbig förälder. Jag har väldigt mycket att tacka henne för, och jag hoppas att jag någon dag kommer att bli en lika bra mamma som hon har varit.





Pappa: En av mina absolut största förebilder är min pappa. Han är nog den mest envisa, målmedvetna och starka person jag har träffat. Han inspirerar mig väldigt mycket, och vill alltid ens bästa. Jag tror jag har en del (men inte lika mycket som jag önskade) av hans jävlar anamma - när jag väl bestämmer mig för någonting brukar det oftast bli så. Han är nog också den största anledningen till att jag är en hyfsat självständig person, jag klarar inte av tanken att på något sätt vara beroende av någon annan. Jag är väldigt stolt över min pappa, han är ett levande bevis på att ingenting är omöjligt.


Jag är väldigt tacksam för båda mina föräldrar, att vi har bra kontakt och att vi respekterar varandra. Dom har båda två gjort ett jättebra jobb med att uppfostra mig (eller?) och fortsätter än idag att ställa upp till 100% - något man verkligen inte kan ta för givet. Jag känner mig som ett praktexemplar på att en "bra uppväxt" inte behöver innebära den kristna kärnfamiljen, utan att även skilsmässobarn kan växa upp och bli sunda, trygga och lyckliga människor.