Jag hade inte tänkt att den här bloggen skulle vara en plats för speciellt mycket text. Mitt mål var, och är fortfarande, att huvudsakligen fokusera på bilder och bildserier i olika former och eventuellt ha en kortare text som sammanfattar eller förklarar bilderna. Under rådande politiska omständigheter har jag dock beslutat att skapa ett inlägg med bara text, som en protest mot det som hänt det senaste dygnet.

Ingen har missat att Sverigedemokraterna nu är ett riksdagsparti. Jag känner mig personligen illa berörd av detta, och tycker att det är ett enormt bakslag för Sverige och svensk politik. Jag har läst om Sverigedemokraternas åsikter på deras hemsida och konstaterar med min fulla personliga övertygelse att de har starka främlingsfientliga tendenser. Är jag vanligtvis politiskt aktiv? Nej. Varför bryr jag mig så mycket helt plötsligt?

Jag ska säga som det är - jag insåg inte allvaret innan det var för sent. Jag har alltid sett SD som ett avlägset hot som jag aldrig riktigt på allvar trodde skulle få någon större genomslagskraft. Men nu sitter vi här - med ett parti som är emot jämställdhet, som anser bland annat att definitionen av bra föräldrar innebär en man och en kvinna, att andra kulturer är ett hot mot Sverige - i riksdagen. Även om det skulle vara så, vilket jag verkligen hoppas, att Alliansen lyckas fiska sympati från rödgrönt håll i omröstningar så är själva tillåtandet av ett rasistiskt och dömande parti in i riksdagen ett enormt misslyckande. Det är kränkande för Sverige och för alla som tror på människors lika värde oavsett etnicitet, sexualitet, kön, ålder, inkomst, skostorlek - vad det än må vara, samt förutsätter människors lika behandling trots eventuella betydelselösa skillnader.

Tycker man att SD har bra eller delvis bra åsikter kanske man inte tänkt/läst igenom deras bisarra lista på krav ordentligt. Visst, dom värnar om äldre. Visst, dom vill ha hårdare straff för våldtäkt, osv. Men vilket parti är för våldtäkt? Bara för att SD har åsikter som kan tänkas sunda så betyder det inte att dom inte är rasister. De är snarare något välpolerade för att nå ut till en större målgrupp, utanför den lilla klick som tidigare utgjort deras väljarbas. SD skulle inte kommit in i riksdagen om de hade behållt sin gamla approach, eller sin gamla symbol lånad från den engelska nazistorganisationen National Front; en flammande flagga i en knuten näve med texten ”Sverigedemokraterna – för ett svenskt Sverige”. Denna symbol byttes ut mot nuvarande blåsippan först 2006. Det tycker jag är skrämmande.

Jag vet att många håller med (såväl som inte håller med) mig om detta, och säga vad man vill om hurvida SD är eller har varit rasister eller inte. Jag vet iallafall att jag uppfattar deras politik som kränkande, främlingsfientlig, orättvis och extremt omogen baserat på vad de vill säga och på sättet de säger det. Att partiet är grundat av människor med kopplingar till olika nazistiska och rasistiska organisationer är heller inget jag anser vara till deras fördel när det gäller trovärdighet. Dessutom tycker jag att det är väldigt magstarkt av ett parti med ett solklart vi-och-dom-tänk att påstå att de vill jobba för integration.

Jag hoppas att fenomenet Sverigedemokraterna i riksdagen blir en engångsföreteelse, och en kort sådan. Med tanke på hur många människor som tagit illa vid sig och protesterat verkar det som att motståndet mot SD kan öka. Min förhoppning är att de andra partierna kan fortsätta med sin plan - att överbrygga blockgränserna och samarbeta med varandra för att förhindra att rasister får påverka svensk politik. Inga utsatta grupper - varken invandrare, unga, arbetslösa, homosexuella, handikappade, vilka som helst - ska behöva lida för att en grupp bakåtsträvande sydsvenskar med skygglappar som tycker att Sverige vore ett bättre land om vi alla var gjorda i fabrik fått maktvittring. Sverige behöver respekt och kärlek, inte hat och fördomar.

~ Calypso